Vila i Frid Mickan

Vi har sorg i huset….Mickan hade rasat i vikt senaste månaden och i helgen så insåg vi att det var dags att ta farväl. Vi bokade in en veterinär som kommer hem till en och det är ett väldigt stressfritt och lugnt sätt att ta farväl av sin familjemedlem. Veterinären skulle komma idag onsdag, på fm och vi var beredda på detta….men tyvärr blev inget som vi tänkt oss. Tvärtom…
I går tisdag hade vi fullt upp och när vi kom hem vid 19:30 så hittade vi Mickan i extremt dåligt skick på golvet.
Hon hade ont, hon kunde inte lyfta huvudet, hon kunde inte stå och hon kämpade hårt för att få luft. Medans jag satt i panik och försökte få tag på en veterinär i närheten som snabbt kunde hjälpa Mickan att slippa denna plåga så lugnade hon ner sig. Hon kunde sitta upp, hålla upp huvudet och andas normalt. Vi tänkte att hon fått någon sorts stroke/anfall. Men hon var trött och ville bara ligga ner. Jag sa att hon klarar inte en resa med bil till Ultuna så vi fortsatte försöka på få tag på någon närmare. Fick till slut svar från en av ”våra” veterinärer som helt otroligt nog var kvar på kliniken i Knivsta och vi fick komma direkt. (dom stänger 18 nu var kl 19:45). Så vi slängde oss i bilen och jag satt med Mickan i famnen, insvept i en filt. Tyvärr fick hon ett nytt ”anfall” och trots Robbans rallykörning så blev det som jag befarade, hon somnade hon in i svåra plågor och ångest i min famn. SÅ många hundar och katter som jag varit om när dom dött och aldrig har jag varit med om något värre än det som blev nu.
Aldrig mer kommer jag dröja med att boka in en avlivning för att man är rädd att göra det för tidigt.
Det finns inget för tidigt av ett gammalt och sjukt djur, det finns bara ett för sent! 🙁
Farväl min älskade Mickan! Du hade en stor personlighet och älskade människor men verkligen inte andra katter 😉